Har en väldigt konstig känsla som kryper i kroppen.. Konstig, men väldigt välkänd.. Nöjd och tillfreds med livet, men ändå lite deppig och nere.. Kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner det heller.. Men jag antar att jag egentligen vet varför jag känner så här... Jag måste verkligen skärpa till mej nu!! Och inse att folk jag ansåg som mina vänner egentligen bara var kompisar.. Och det borde egentligen inte komma som en överraskning att dessa människor inte har tid och plats för mig i sina liv längre.. Nu har dom ju ingen nytta av mej längre..
Det är bara jag som är för korkad för att fatta det...
"jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart"....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar