snor Ann-sofies utmaning...

Väder utanför ditt fönster:
Mörkt... Å blåsigt.. =(

Lyssnar på just nu:
En massa gamla kent-låtar!! =)

I går gick du och la dig:
Tidigt.. Men lyckades inte somna så fort som jag ville!!

I dag vaknade du:
Knappt... Va halvdöd när klockan ringde!!

Vad har du på dig:
Fotbollsstrumpor (kall om fötterna), mysbyxor och myströja..

Senaste som ringde dig:
Mamma

Som du ringde:
Mamma

Senaste som skickade dig sms:
Loppo

Senaste som du skickade till:
Loppo

Senaste vän du addade på Facebook:
Kommer faktiskt inte ihåg..

Som addade dig:
Se ovan

Senaste person som mailade dig:
SRF-peter

Sista hemsida du besökte/läste:
Tjuvlyssnat.se

Ska/har gjort/göra idag:
Har jobbat.. Ska titta på Lost å sen sova sött (hoppas jag)

Bra eller dålig dag idag:
Både och faktiskt.. Solen har ju trots allt visat sig korta stunder...

Storm....

Usch det blåser som tusan ute... Å när det blåser så här, är jag lite rädd att jag måste hämta min lilla bil ute på åkern när jag ska åka hem från stallet... *brr*

Annars livet blivit jobbigt igen.. Det gråa vädret har gjort allt riktigt tungt.. Saknar dessutom flickorna från förra helgen... Och i Uppsala/Eskilstuna, dvs låååångt härifrån, sitter en deppig Loppo... Vill bara åka dit å krama henne å försöka få henne glad igen... Saknar dej också vännen!!!

jag har nog några vänner trots allt...

Hade hoppats på att få vara först med att få sammanfatta denna helg... Men en fruktansvärt trött hjärna igår och jobbet idag gör att jag ska försöka skriva nåt som redan skrivits, så som jag skulle vilja beskriva det, men inte har förmågan att göra... Både Ann-sofie (http://www.annsofieviktoriasays.blogspot.com/) och Evelina (http://www.evelinasays.blogspot.com/) har sammanfattat tre underbara dagar på ett sätt som skulle få vem som helst att få prestations-ångest... Så läs dom!!

Men jag kan väl bara säga att det var helt underbart att få träffa dom igen... Att vi varit ifrån varandra en längre tid märktes inte alls, utan det kändes bara helt naturligt att ha mina kära favorit-flickor här hos mej i Malmö... Allt var precis som vanligt och vi blandade tok med allvar.. Inget ämne är för svårt, för flummigt och vi diskuterade det mesta som livet erbjuder (och inte erbjuder...). Med dom känner jag att jag kan slänga ur mej mina halvfärdiga tankar utan att dom tycker att jag är konstig, för dom gör likadant, och vi kan bygga vidare på tankarna tillsammans.. Vi ser på livet på ungefär samma sätt och det känns underbart!!

Helgen innehöll i allafall typ allt som jag verkligen behövde just nu... Sällskapet har jag redan berömt, och det blev mycket skratt, shopping, god mat, alkohol, snygga karlar, bra musik och dans, dans, dans!!

Nu känner jag att jag orkar med livet lite till.. Försöka ta några steg till... Och lita på att jag kommer att peppa Er nu!! Så att jag kan få ha Er här hos mej hela tiden... Tack för att Ni finns!!

Förresten.

Glömde ju bort att jag har ännu en sak som gör det lite enklare att leva också.. Nu är det mindre än en vecka kvar tills mina kära favorit-smålänningar kommer på besök!! Det ska bli sjukt roligt att få träffa dom igen!! Å tänk att få sitta en lördagskväll å få lyssna både på härlig skånska OCH underbar småländska!! =) Det enda som fattas är lite gullig tuna-dialekt också, men jag får väl hoppas på det till en annan gång..

hopp om livet...

Äntligen!! Tänk att allt som behövs är sol och lite värme för att livet ska kännas mycket lättare! Har haft värsta vårkänslorna denna veckan, och idag är inget undantag...

På radion häromdan pratade dom om fenomenet att "bara nöja sig med nåt"... Och eftersom det typ är min största skräck, så lyssnade jag uppmärksamt... Men sen började jag att fundera en del... Det vore väl kanske bra ifall jag bara kunde nöja mej med något?? Eller?? Som nu till exempel, jag trivs bra på jobbet, trivs bra i stan och känner mej tillfreds med livet.. (iaf nu när solen kommit..) Men ändå kan jag inte riktigt känna mej riktigt "hemma"... Känns som att detta (också) bara är en övergående fas i livet, och att jag fortfarande vill till något annat... Varför kan jag inte vara som andra och bara stanna på ett ställe och känna mej nöjd med det? Det vore ju så skönt att slippa vara så rastlös för en gångs skull.. För när det är mörkt och trist vill jag bara lägga mej under täcket och aldrig vakna mer.. Och när jag mår bra och är full av energi, så blir jag rastlös och vill iväg.... Någon annanstans....

Väntan, alltid denna väntan
Från vitt till grått till svart
Detta år var svart
Och liljorna faller från ett fönster i Västerås i natt
Jag hör ditt skratt

Över plymerna, palmbladen och korsen
Som skallrar där i vinden, som lät som hesa röster
Från dom som gör reklamen, jagar zombies upp ur graven
Ge mig nåt som känns

Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller alla kronblad igen sen grät dom blod,
för att livet är så kort

Och människor i de låsta tysta husen
Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan
Med ögon som är rädda, för allting som kan hända
Fast det redan hänt

Rosor och palmblad - Kent

should I stay or should I go??

Faan va allt ska vara krångligt då.. Tyckte ju att det gick bra, jag hade tydligen fel.. Som vanligt... Får väl ta mej en funderare på vad ska göra med mitt liv...

ett litet försök...

Du smeker min kind
Och jag tvingar mig själv att le
Du frågar hur jag mår
Jag svarar bra
Trots att det inte alls är det
Tvärtom
Jag vill att du ska ta mej i din famn, smeka mitt hår och säga att allt kommer att ordna sig...
Men det är en önskedröm

Det är jag smärtsamt medveten om..