Och som jag önskar jag var värd dig...

Ser att du blir ledsen när jag drar mig undan, kan ändå inte låta bli... Det är inte ditt fel att jag blir såhär, det är jag som blir rädd.. Rädd för det jag känner, rädd för att du ska lämna mig när du får se mina brister och fel, rädd för att inte vara bra i dina ögon.. Försöker skydda mig själv genom att dra mig undan, försöker intala mig själv att jag egentligen inte tycker så himla mycket om dig.. Men misslyckas varje gång... Du är en av dom finaste människor jag nånsin träffat och jag är oerhört glad att jag får vara en del av ditt liv.. Även om jag antar att jag bara får finnas där en kort stund... Du är värd nåt mycket bättre än det jag har att erbjuda... Men tack för att jag får finnas här ett litet tag i alla fall...

Vart ska jag ta vägen då??

Har varit sjuk i två dagar nu, och haft på tok för mycket tid att fundera och filosofera... Funderar över livet, vänner, val jag gjort, saker jag valt bort och hurvida jag ska stanna kvar här i södern eller inte... Vet i och för sig inte riktigt vart jag skulle ta vägen... Dom ställen där jag redan varit lockar inte längre.. I Norrköping kände jag ju bara dom jag jobbade med, när jag flyttade från Eskilstuna lämnade jag några vänner kvar, men det verkar som att jag tappat bort dem någonstans på vägen... Dom jag umgicks med i Gävle har flyttat därifrån och flyttar jag "hem" till Sandviken så blir jag bara smärtsamt påminnd om vad jag vill ha, och jag har dessutom inte många vänner kvar där heller...

blaj...

Snodd från Sandra :

I stället för städning...

1. Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga.

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Hej! Det låter oroväckande...

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Jo jag tycker väl att han är okejsnygg typ, men han var ju TOKSNYGG i verkligheten

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Absolut, kram på dej

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Oh bugger, why you quitting?

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Härligt! Att du ska bli normal alltså...

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Ser faktiskt fram emot att träffa dej!

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Lugna dej och ta en cigg!!

8. Vad vill du höra mest av allt?
Hey!! Guess what, I'm coming to Arezzo!!!

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Du bara försvinner ju!!

10. Din romantiska replik?
Sötaste, har han ringt då?

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Rykten säger att världens bästa Ullis kommer hem i helgen!!

måste be om liiiiite till...

Okej... Nu är det så jävligt att jag skulle behöva bara liiiite mer av det berömda flytet... (vet i och för sig inte om jag vågar be om mer, kanske behöver spara till senare..) Men "allt" som behövs är att en person lyckas övertala en annan person, så blir allt ännu bättre... *håller alla tummar jag kan*

hahaha aldrig är det bra...

Ja nu är det alltså så att jag har inlett min första vecka som "normal"... Provjobbade igår och det gick väl hyfsat i alla fall.. Efter en natt med hysteriskt migränanfall så va jag inte så jättekaxig direkt, men aja första dagen avklarad i alla fall... När jag gick till jobbet igår så slog det mej att faan, förra måndagen spenderade jag i lastbilen på väg hem från Tyskland, helt övertygad om att hästarna skulle vara mitt jobb/liv i minst 2 veckor till... Sen tog det 3 dagar och vips, ett helt nytt liv...

Nu dyker det dock upp nya problem.. Vad gör folk med all tid som blir över?? Jag är ju van att komma hem, trött som en gris och smutsig, så det brukar ju oftast bara bli en dusch och sen försöka hålla sig vaken tills det är dax att sova... Denna veckan har jag ändå lite att pyssla med i stallet, klippa några hästar och sånt, men vad gör folk? Igår sov jag i och för sig hela eftermiddan/större delen av kvällen... Men det kan jag ju inte göra hela tiden.. Haha måste alltså skaffa mej en hobby!! Börja träna kanske...

Yay!!

Faan det går bra nu!! =) Känns otäckt, spännande, skrämmande och jävligt skoj!! Men det är nära nu... Och jaja nu gör jag ett allvarligt försök i alla fall!! Kanske även jag kan bli normal?? Det återstår att se...

yay!!

Jaa du, det fanns tydligen lite flyt kvar åt mej oxå.. Mina kära vänner hade inte tatt allt... Det tackar jag för!! =) Blir bara lite orolig eftersom det nästan går FÖR bra...

gaah

Åh vad less jag blir på mej själv!!! Har tagit ett beslut, varit nöjd med det och nu börjar jag att vela igen... Har en beslutsångest som är total och jag vet återigen inte alls hur jag ska göra.... Tankarna far runt som jag vet inte vad och jag får faan panik!! Varför blir det så här?? Det är ju inte så att folk gör det lätt för mej måste jag säga...

Så nu funderar jag väl lite till då... Och hoppas att jag kommer fram till något bra... Eller kommer fram till nåt i alla fall....

Back home again...

Jaa nu är jag hemma igen... Skönt!! Men det blev en bra helg!! Hästarna skötte sig jättebra och chefen oxå faktiskt... Enligt honom så skötte även jag mej fint... Träffade några kompisar och det är ju alltid roligt!! Väldigt fin tävlingsplats och lagom med starter.. Lördagskvällen blev sen med klass-start halv 9, blev utslängd ur stallet kl 11 utan att vara klar och sen va det till att kliva upp kvart över 5 på söndag-morgon för att göra klar hästarna för start igen... Det är verkligen då man funderar på vad man håller på med....

Men som sagt, det va faktiskt en rolig helg, med roligt folk. många asgarv och många fina hästar!!

Fick tyvärr med mej en grym beslutsångest hem... Har ingen jävla aning om hur jag ska göra...

Och btw, håll tummarna för mej i morgon!! =)

*suck*

And I'm off again... Drar ännu en gång till tyskland.. Hoppas på duktiga pållar och duktig ryttare... Blir dock inte borta så länge denna gången... =)

See ya!!

A song from the past...

Tears on a pillow, eyes on the phone,
you pour all the love that you keep inside into a song,
Like "He's Gone", and these are the thoughts that you keep inside,
You smile from your window, and stand all alone
And pour all the love that you keep inside into the phone, into the phone,

And like the leaves on the trees,
Like the Carpenters song,
Like the planes and the trains
and the lives that were young, he's gone
And it feels like the words to a song

With the style of a widow, and a place of your own
you pour all the love that you keep inside into the phone,
and sit alone
Cos these are the thoughts that you keep inside
And you smile from your window and stand all alone
and pour all the love that you keep inside into a song, into a song

And like the leaves on the trees,
Like the Carpenters song,
Like the planes and the trains
and the lives that were young, he's gone
And it feels like the words to a song
And like the stains on the names of the lives that were young, he's gone
And it feels like the words to a song,

And like the leaves on the trees,
Like the Carpenters song,
Like the planes and the trains
and the lives that were young, he's gone
And it feels like the words to a song
And like the stains on the names of the lives that were young, he's gone
And it feels like the words to a song,
So gone, so gone....

He's gone - Suede

Ingen kommer att fatta nåt...

Har en konstig känsla i kroppen just nu... När jag tänker på chanser jag missat sista tiden... "om jag bara kommit en dag tidigare/senare", "åkt hem en dag tidigare/senare", vissa gånger har jag missat med både mer och mindre än en dag...

Flytten ner hit kom både för tidigt och för sent, beroende på hur man ser på saker och ting...

Det har erbjudits utgång typ varje helg sen jag flyttade ner, förutom den gångna helgen, när jag verkligen ville gå ut, till ett visst ställe..

Jag är borta när det väl händer nåt här i stan, och är jag hemma i Malmö så händer det nåt nånstans där jag kunde/kanske borde vara..

Snacka om att aldrig vara nöjd med livet... *suckar*

Aja Tysklands-trippen är uppskjuten en dag... Fick sms i helgen och jag reagerade inte alls som jag brukar... H*n fattade nog inget h*n heller... Några ljusglimtar i tillvaron i alla fall... Och tiden går faktiskt fortfarande väldigt fort, sen om jag ska vara glad eller ledsen över det får jag fundera på en annan gång....


Glasklart??

händer inte mycket här inte...

Den här veckan har verkligen bara varit jobb och sömn... Skittrist!! Min onda axel håller på att ta död på mej och det blir ju inte bättre när hästarna hoppar och far som galningar, så att jag måste hålla emot med min onda arm... Några glädjeämnen i alla fall, vi stannar bara en helg i Tyskland. Och Jenny och Henrik åker med oss i lastbilen.. Det känns skönt... Två hästar på en hyfsat rolig tävling ska jag nog klara av... Annars känns det faktiskt lite vemodigt att lämna stallet, alla säger att dom kommer att sakna mej jättemycket och jag kommer verkligen att sakna dom!! Men jag finns ju i närheten och kommer ju att åka dit och hälsa på... Kommer dock att kännas konstigt att någon annan har hand om "mina" hästar...

Just nu sitter det en mycket kär vän i Uppsala, som i morgon ska träffa en annan mycket kär vän i Stockholm... Faan hade gett bra jävla mycket för att få vara där med dom då!!!

Saknar Er som faan!!!

flumflum....

Shit vad tiden går.. Nu är det verkligen september, och just nu väldigt höstlikt ute... *brrr*

SM i helgen, och det va verkligen HUR kul som helst att Henrik kom tvåa!!! Jens Fredricsson är en väldigt värdig vinnare, inget snack om saken! Och att "lilla" Ricki och Henrik kom på en andra-plats var väldigt överraskande och jävligt skoj!! =) Visst visste jag att hästen kan skutta stort och bra, men att sätta tre så bra rundor inom fyra dagar trodde jag inte att han skulle orka... Stort grattis till stolta groomen Jenny!! ;)

Det verkar som att jag måste följa med till Tyskland oxå.. Vet inte riktigt vad jag tycker om det... =/