Finally on the road again!!!

Jaha, då var det alltså dags att lämna landet igen... Otroligt vackra Italien står på schemat denna gången och det ska bli såååå roligt!! :) (hahaha hoppas jag!!) Tyvärr verkar det som att jag får försöka klara mej utan min vapendragare Henrik, men jag hoppas att det går bra ändå... Mina 3 raringar åker med mej, så jag kommer att ha lagom att göra, och många kära kamrater är redan där...

Hittar jag ingen dator med internet så ses vi väl om ett par veckor!! :)

Wish me luck!!!

Happy Birthday... Yeah right....

Födelsedag igen... Den här dagen har väl inte varit mycket att komma ihåg direkt.. Tyvärr... Har åkt på en jobbig förkylning, med feber och jag hostar och nyser konstant... Låg nerbäddad större delen av dagen (för typ 4:de dagen i rad...) och sen gav jag mej ut till stallet för att packa lite grejer åt mina raringar.. Sen åkte jag hem och bäddade ner mej igen... Glömde till och med bort att köpa go-fika till mej själv... :(

Men jag är nu ännu ett år äldre... Fick mej en liten släng av åldersnoja häromdan, men den gick över rätt fort... Och firandet av min födelsedag får jag väl ta på varmare breddgrader!! :) Bara några få dagar kvar nu!! Kanske är tur att förkylningen kom nu, annars hade jag nog klättrat runt på väggarna vid det här laget... Det var väldigt längesen jag såg fram emot att få åka iväg på tävling så jäkla mycket som jag gör nu!! Hihi inte så konstigt i och för sig, men ändå... Ett halvårs tävlingsuppehåll var nog precis vad jag behövde!!! :)

inget vettigt den här gången heller...

Det händer inte så mycket nu... Går mest och väntar och väntar och vill att tiden ska gå fortare... Har haft på tok för mycket tid att tänka igen, och det är ju aldrig bra.. Kommer inte fram till något vettigt ändå... Men trots allt så är jag faktiskt rätt så tillfreds med livet igen... Våren har kommit hit på allvar, igår toppade termometern på 11 grader!!! Jag kunde till och med ta en lång promenad UTAN vinterjackan, hade tröja och väst på mej och jag var fortfarande varm!! :)

Är fortfarande inne i en "kent-period", och igår så var bästaste herr Winnerbäck med på "matlagningsprogrammet" "Mauros och Pluras kök" på tv8.. I det programmet så drack dom rödvin och filosoferade över meningen med livet.. Hade gett bra jäkla mycket för att fått vara med!!! Så jag antar att soundtracket för dagen blir en mix av mina båda abosluta favoritartister Kent och Winnerbäck... ;) Läste precis om den meningen och insåg att det kommer nog att bli en hel del funderande idag också då...

förresten...

En sak jag glömde i förra inlägget... Låten nedan spelades igår också.. Den heter "På drift?" och har spelats i Friends reklam mot mobbning... I mellansnacket till den låten så sa Jocke att låten är en liten hyllning till alla vardagshjältar.. Och att han själv försökt att vara en, men aldrig lyckats... Om han bara visste....




Vi har väl inga hemligheter kvar

men det är så jävla fegt att ge sig av

Bohemerna, poeterna är svin

och On The Road den fånigaste skiten jag har läst

för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar

med ryggen upp mot väggen

bara hud mot vassa eggen

och de rivs och slår och bits

för sina liv eller någon annans

de får ingen belöning

men de kräver ingenting

de bara gör biter ihop och håller käften

Älskling det vi mest av allt vill ha

är någonting som aldrig kan bli vårt

November är en mur av våt betong

där en löjlig dröm om flykt föds

för att krascha och sen dö

men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar

De spottar hårt mot vinden

och de värmer våra händer

så vi inte tappar taget

om den kärlek vi har rätt till

De vågar tro och hoppas

på att någon däruppe ser oss

någon som hellre vill förlåta än fördöma oss

för något vi inte visste att vi gjort

hjärta

Hmm vad säger man om det här då?? Var och såg bästaste Kent igår... Trodde faktiskt att jag var över det där nu... Att den "förälskelsen" som varat i så väldigt många år (14 för att vara mer exakt) tagit slut... Dom sista skivorna har inte tagit mej med storm så som dom tidigare, och den senaste var lite av en besvikelse faktiskt.. Och efter att ha kollat lite vilka låtar som spelats under turnén så bestämde jag mej först för att inte gå... För mycket nytt, och för några favoriter... Men ändå, köpte biljett och förväntade mej att bli besviken... Förväntade mej på ett litet "avsked"... Att "magin brunnit ut" för att citera herr Berg...

Och allt blev precis som vanligt... Det var långt ifrån den bästa konserten med bandet jag sett, men Kent är ju alltid Kent... Sami fick inte chansen att rocka loss som han brukade, saknade väldigt många låtar och om man jämför med dom riktigt magiska spelningarna jag sett med dom så var det här en bra bit ifrån, men ändå... Några av låtarna körde över mej totalt, det var snygg ljussättning och jag antar att jag inte ens behöver nämna Jocke Berg... Vilken karl!! ;)

Så jag bara konstaterar att kärleken till detta bandet verkligen finns kvar... Jag gick från konserten precis lika upprymd, nedstämd, lycklig, deppig, trött, rastlös och med en fjortisförälskelse till Jocke Berg som vanligt...

Yaaay!!! :)

Åh det verkar som att jag faktiskt får som jag vill... Och att jag kommer att få vara en mycket glad tjej här i vår!!! :)

returning to life

Våren verkar äntligen ha kommit till vackra staden, och det känns helt underbart!! Senaste veckan har bjudit på "värme" (haha någon plusgrad här och där i alla fall) och en hel del sol...

Tyvärr har det varit lite jobb, så jag har varit väldigt rastlös, men eftersom man numera kan gå ut utan att frysa ihjäl så har det dämpats lite med en massa promenader.... Helgen var soft, med mina raringar som vanligt, och det är så kul att se att dom njuter lika mycket av det vackra vädret som jag!! När jag skulle ta in dom såg dom helt nyvakna ut!! :)

Gårdagen var helt underbar! Först stallet och sen hem för att röja undan det värsta här hemma.. Hade tvättid och kära Evelina kom hit och höll mej sällskap.. Det blev "bra" tv-underhållning, en massa struntprat och bubbel-vin! Bara sådär på en söndag!! Vi skålade för våren, solen, söndagar och internationella kvinnodagen och konstaterade att sånt här borde vi göra oftare!! Vi diskuterade den hemska vinterdvalan vi befunnit oss i, och jag kunde bara konstatera att jag är fortfarande väldigt glad över att jag valde att bosätta mej här i södern!!!

Och nu återgår jag till att hålla tummarna och vänta på ett telefonsamtal...


Jagvilljagvilljagvill!!! :D

Alltså....

....ibland bara trillar allt på plats utan att man behöver lyfta ett finger... (eller ja, tydligen hjälper det att tjata och hota lite ibland... ;) ) Jag hade helt gett upp hoppet, och nu ser det faktiskt ut som att det löser sig ändå... Och om det här löser sig, så kan jag lugnt säga att jag kommer att vara en mycket lycklig tjej ett tag framöver!!

:D

Don't look back, just say so long...

- You won't see the tears, they'll come when you're gone... Det här inlägget är mest skriven för egen del... För att få ner "på papper" vad jag försöker att få mej att lova mej själv... Och jag varnar, det kommer inte att vara speciellt upplyftande!! Har varit väldigt nostalgisk den senaste tiden, och det känns inte bra någonstans... Hittade precis en blogg, där en tjej skriver om tävlingarna i Spanien - Sunshine Tour, som pågår för fullt... Och jag fick en enorm längtan tillbaka... Det riktigt värker i hela kroppen av att få åka dit och uppleva allt fantastiskt igen... Och det tackade jag nej till......

Sitter och lyssnar på tidiga Kent och drömmer mej bort till en helt annan stad, ett helt annat liv... Vänner som jag verkligen trodde var vänner för livet, men som jag helt har tappat bort på vägen... Och jag undrar om dom ens har märkt att jag är borta?? Jag antar att jag får skylla mej själv som flyttade därifrån, men många andra har jag ju lyckats hålla kvar, trots avstånd och helt olika liv... Varför blir det så?? Några personer som en gång varit en stor del av ens liv, som man delat allt med, allt mellan glädje, sorg, galna upptåg och långtråkiga söndagar, bara försvinner... Det händer i och för sig lite då och då, men vissa lämnar ett större tomrum än andra...

Har läst igenom gamla skrivböcker och blogginlägg och insett att vi nog började tappa bort varandra redan när jag flyttade... Vilket är många år sen nu, nästan 6 år sen för att vara mer exakt... Försökte ett tag att få ihop det, men när det bara blir jag som anstränger mej så tröttnar jag... Det är lika lång väg för mej att hälsa på dom, som det är för dom att hälsa på mej... Och det kostar lika mycket att åka...

Så nu till löftet jag ska försöka ge mej själv: Släpp det där nu!!! Det tar på tok för mycket energi att tänka på det, så bara "let go"... Så nu ska jag tillåta mej själv att sitta och lyssna på gamla kent-låtar och sakna "the fantastic four" en liten stund till, sen inse att dom nu bara är 3... Efter det ska jag verkligen ta tag i en ordentlig storstädning... Både mentalt och i min underbara lägenhet!!!

Hade dock en helt underbar dag igår... Först ute i solen med mina raringar, och sen inne på ett köpcentrum med kära Evelina... Tack så himla mycket för det!!!