Hmm vad säger man om det här då?? Var och såg bästaste Kent igår... Trodde faktiskt att jag var över det där nu... Att den "förälskelsen" som varat i så väldigt många år (14 för att vara mer exakt) tagit slut... Dom sista skivorna har inte tagit mej med storm så som dom tidigare, och den senaste var lite av en besvikelse faktiskt.. Och efter att ha kollat lite vilka låtar som spelats under turnén så bestämde jag mej först för att inte gå... För mycket nytt, och för några favoriter... Men ändå, köpte biljett och förväntade mej att bli besviken... Förväntade mej på ett litet "avsked"... Att "magin brunnit ut" för att citera herr Berg...
Och allt blev precis som vanligt... Det var långt ifrån den bästa konserten med bandet jag sett, men Kent är ju alltid Kent... Sami fick inte chansen att rocka loss som han brukade, saknade väldigt många låtar och om man jämför med dom riktigt magiska spelningarna jag sett med dom så var det här en bra bit ifrån, men ändå... Några av låtarna körde över mej totalt, det var snygg ljussättning och jag antar att jag inte ens behöver nämna Jocke Berg... Vilken karl!! ;)
Så jag bara konstaterar att kärleken till detta bandet verkligen finns kvar... Jag gick från konserten precis lika upprymd, nedstämd, lycklig, deppig, trött, rastlös och med en fjortisförälskelse till Jocke Berg som vanligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar