less på mej själv...

Okej, en ordentlig rensning av luften på jobbet och allt känns lite bättre.. Synd bara att man ska behöva bli riktigt förbannad för att dom ska lyssna... Jag vet att jag är alldeles för snäll, och det är nåt dom är väldigt duktiga på att utnyttja... Har sagt i över en veckas tid att jag är helt slut i kroppen och behöver lite ledigt.. Det jag har fått till svar är "jaja men bara...." När jag till slut får nog och blir arg så får jag höra: "Oj ja jag hör ju att du inte mår så bra, du måste börja säga ifrån!!" Ehh ja??!!

Jaja, det är skönt att det blev sagt i alla fall, och jag har även talat om för dom att jag kommer att vara hårdare på att få åtminstone en dag ledigt i veckan... Och jag ska göra ett nytt försök med att dom får plocka ut en dag som passar, funkar inte det så säger jag en dag och dom får gilla läget... Det här skrev jag ner mest för att jag ska kunna påminna mej själv om det här....

Sen har vi ett fenomen som har dykt upp under hela mitt liv... Jag bestämmer mej för att lägga ner hästarna och så helt plötsligt så får jag ett erbjudande och hästarna kommer tillbaka i mitt liv igen.. Jag hinner liksom aldrig ens lägga ner det!!! Nu har det hänt igen... Efter att ha tröttnat på att alltid jobba helger, vara skittrött jämt och ha ont överallt, så har jag faktiskt vant mej vid tanken att jag ska leta rätt på ett nytt jobb och bara ha hästarna på hobby-nivå... Igår va jag hemma och städade hos en kvinna som har fina hästar och bra ordning... Hon håller på och bygger ett stall med närhet till ridhus... Hon frågade om jag kunde tänka mej att hjälpa henne när hon är ute och reser (hon jobbar som journalist och reser rätt mycket..) och jag säger "Ja jag är definitivt intresserad av det!!" Ehh HALLÅ!!?? Hur fungerar hjärnan då liksom??

Nu har jag i alla fall några dagar ledigt.. För att få vila upp kroppen ordentligt, och försöka få lite ordning på min jätteonda axel....