Okej, hörde ifrån mitt "problem" i morse, och beskedet jag fick gjorde faktiskt inte ont alls att höra... Jag har i och för sig haft gott om tid att förbereda mej på det, men trodde faktiskt att det skulle svida lite... Men näe, har verkligen känt efter och känner inget alls.. Är faktiskt till och med glad för hans skull!! Good girl!!
Sen vet jag inte om det var så smart att skaffa ett annat problem för att komma över det gamla... Ett som känns nästan lika omöjligt, om inte ännu svårare... Kan inte nån uppfinna något som omprogramerar hjärnan?? Eller bara stänger av vissa delar?? För just nu är det en liten söt sak som tar upp på tok för mycket av min tankeverksamhet, och jag gillar inte det alls!! Det kommer ju inte bli som jag vill, så varför bara inte lägga ner?? Har alltid sagt att jag inte vill ha någon som han, och egentligen så vill jag nog inte nu heller.. (försöker iaf att övertala mej själv det..) Alla runt omkring mej tycker att det är lite kul det här, men det tycker nog inte jag...
Äh, nu blundar jag för röran här hemma och åker ut en sväng till mina raringar i stället... Dom brukar kunna få mej på bättre humör... (tänk om killar vore lika enkla som älsklingarna i stallet... Mat på regelbundna tider, få gå i en gruspaddock några timmar om dagen och klia lite på halsen och dom bara älskar en...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar