Eftersom jag inte kan ha det tyst omkring mej så skvalar radion alltid i bakgrunden, när inte datorn får stå för musiken vill säga... När jag vaknat i morse så låg jag och lyssnade på morgonpasset i P3 (som vanligt) och där pratade dom om "grann-typer vi stör oss mest på" och en av kategorierna var "den högljudda barnfamiljen"... Och jag blir så fascinerad över att folk blir så jäkla upprörda så fort någon klagar på barn!! Det blir lyssnar-storm!!
Ämnet togs även upp i programmet "Christer" i samma kanal... Och även där blev det lyssnar-storm när någon dristade sig till att klaga på att barnen i lägenheten ovanför stod ute på balkongen och skrek halv 7 en söndagmorgon... "Barn måste ju faktiskt få vara barn"... I "Christer" berättades det att det var någonstans i Sverige där dom har hus där bara icke-rökare får bo... Det råder tydligen rökförbud, inte bara i huset, utan även i omgivningarna där.. Tänk om nån skulle få för sig att förbjuda barnfamiljer att bo i ett visst hus.. Jag själv skulle lätt vilja bo i ett sånt hus!! Ooops får man säga sånt högt?? (Nu sa jag det iofs inte högt, utan bara skrev ner orden så jag kanske klarar mej..)
Jag kan inte hjälpa det.. Jag tycker verkligen inte om när barn skriker... Har aldrig gjort det... (Ok nu kanske det ändras OM jag nu får barn själv någongång, som alla säger. Men så är läget just nu i alla fall....) Det bara kryper i mig när jag sitter med en vän och tar en lugn fika och jag hör barn stimma omkring... Ännu värre är det när jag går och sätter mej själv på ett fik med en bra bok, och vill bara njuta av att sitta där i LUGN och RO!!!
En annan sak som har fascinerat mej är att jag har märkt att barn är precis som djur... Jag är ju allergisk mot djur så jag försöker att inte klappa på dem/gosa med dem i "onödan"... Men kommer det fram en katt eller hund så KAN jag inte låta bli!! Och sitter vi ett stort sällskap och det är djur med, så kan man ge sig faan på att det kommer fram till mej!! Med röda ögon och rinnande näsa till följd... Samma sak med barn... Jag gillar inte barn (ok, jag erkänner! Dom är söta när dom är tysta och snälla!), så jag håller mig gärna undan.. Men det slutar alltid med att jag sitter med ett barn i knät, eller att jag sitter på golvet och leker med barnen... Är ju rädd att dom ska börja låta illa annars.. (Vilket har varit fallet dom gånger jag försökt smita undan...)
(Hmm ska bli väldigt skönt att jag snart får nåt att göra... Det är inte bra för mej att sitta och fundera så här... ;) )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar