Och som jag önskar jag var värd dig...

Ser att du blir ledsen när jag drar mig undan, kan ändå inte låta bli... Det är inte ditt fel att jag blir såhär, det är jag som blir rädd.. Rädd för det jag känner, rädd för att du ska lämna mig när du får se mina brister och fel, rädd för att inte vara bra i dina ögon.. Försöker skydda mig själv genom att dra mig undan, försöker intala mig själv att jag egentligen inte tycker så himla mycket om dig.. Men misslyckas varje gång... Du är en av dom finaste människor jag nånsin träffat och jag är oerhört glad att jag får vara en del av ditt liv.. Även om jag antar att jag bara får finnas där en kort stund... Du är värd nåt mycket bättre än det jag har att erbjuda... Men tack för att jag får finnas här ett litet tag i alla fall...