Dom små små orden är svåra ord, och de hårda orden är enkla ord..

Tänk att det ska vara så himla svårt att tro på någon som säger något snällt/fint till en?? Igår, till exempel, när jag åker hem från stallet, smutsig å trött, stannar jag och går jag in i en butik på mobilia. Butiksbiträdet säger då fint: "å det är alltid lika trevligt när det kommer in en så här söt tjej"... Jag skrattar och mumlar tack, men är helt övertygad om att han driver med mej... Fick beröm för min ridning av en tjej i stallet för några dagar sen, och första tanken va: nu sitter jag av, och går in i stallet.. Helt övertygad om att hon va ironisk...
Iofs så är det inte bara en männsika under årens lopp som har sagt att jag är snäll, underbar, trevlig, bäst i hela världen, för att sen bara svika mej gång på gång.. Jag är korkad nog att låta det hända varje gång oxå.. Folk som säger att jag är en av deras allra bästa vänner, skriver i sms "hej världens gulligaste"", "världens bästa" osv, glömmer bara bort mej, när JAG behöver dem..

Så snälla!! Säg inte sånt ni menar, trots att jag ibland är korkad nog att tro på det ni säger!! Det är bättre att ni håller käft och inte säger nåt alls istället.. Det gör mej absolut inte glad att höra Er säga nåt, som ni sen visar att ni absolut inte menar... Jag tar hellre att jag får märka att jag inte har många vänner kvar, än att jag, min dumme faan, går runt och tror att jag har det...

Jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart?

Nu är det iaf dax att traska ner på stora staden och försöka hitta en outfit till i kväll.. Har ju lovat att jag skulle ha kjol ifall det va fint väder.. Och det ser nästan ut som att jag måste ha det då...